Den senaste debatten kring tamponger i sociala medier har väckt oro för möjliga gifter i dessa intima produkter. I kontrast till andra kroppsnära varor som plåster och kondomer, testas inte mensskydd systematiskt för skadliga kemikalier. Detta blev särskilt uppmärksammat efter en undersökning som visade att 85 procent av argentinska tamponger innehöll det cancerframkallande bekämpningsmedlet glyfosat. Detta skapade funderingar kring situationen i Sverige.
När Råd & Röns testade 15 olika tamponger hittades små rester av ett ämne som bildas under blekningsprocessen i samtliga produkter, men halterna bedömdes som ofarliga. Mer anmärkningsvärt var dock att spår av bekämpningsmedlet glyfosat och dess nedbrytningsprodukt AMPA påträffades i den ekologiska tampong-varianten från Natracare.
En intressant aspekt är att de flesta tamponger som säljs i Sverige saknar applikator, till skillnad från andra länder där tamponger med applikator är mer vanliga. Applikatorn underlättar införandet av tampongen och kan därför vara en uppskattad funktion för en del användare.
Absorptionsförmåga
Den viktigaste funktionen hos ett mensskydd är förstås dess absorptionsförmåga. Det är viktigt att absorptionsförmågan inte är för stor, då det kan leda till uttorkning och ökad risk för den farliga tillståndet tampongsjuka. Många skulle klara sig bra med tamponger som har en absorptionsförmåga motsvarande ”två droppar”, förutsatt att de byts ut regelbundet. Många produkter idag har dock en högre absorptionskapacitet och det är vanligt att kvinnor använder en högre droppe än nödvändigt, kanske av rädsla att råka ”läcka igenom”. Istället för att välja en högra droppe är det bättre att istället byta tampong oftare.
I Råd och Röns test (2016) så släppte Libresse-tampongerna ifrån sig hela 9,1 milligram fibrer, vilket är betydligt mer än de andra tampongerna i testet. Orsaken till detta skulle kunna bero på problem i tillverkningsprocessen. När så mycket fibrer lossnar finns det en risk för bakterietillväxt och att kemikalier kan bli kvar längre i kroppen.
De flesta tamponger är gjorda av bomull eller rayon och har ett syntetiskt ytskikt för att minska fiberavgång. En annan sak att undvika är parfymerade tamponger, då sådana kan innehålla allergiframkallande ämnen, så de bör undvikas.
Varför ska vi betala högsta skatt för något som är nödvändigt?
Underlivet har en viktig funktion, och ändå har tamponger och andra hygienprodukter som är livsnödvändiga för många kvinnor blivit betraktade som lyxvaror i många länder. Det har resulterat i höga skattesatser på dessa produkter, vilket har väckt stark kritik.
I Storbritannien har det under vintern varit en intensiv debatt kring den så kallade ”lyxskatten” på tamponger. Trots att tamponger är en nödvändig produkt för många, betraktas de ändå som en icke-nödvändig lyxvara och beskattas därefter. Detta har orsakat stor upprördhet i landet, inte minst när man jämför med att produkter som ätbara blommor och krokodilkött har lägre skatt.
Även Sverige har en liknande situation. Enligt EU-regler ska alla medlemsländer ha en normal moms på minst 15 procent. Sverige har valt att ha en lägre momssats på 12 procent för livsmedel, men håller den högsta möjliga momssatsen på 25 procent för tamponger och andra hygienprodukter. Detta trots att dessa produkter är livsnödvändiga för många kvinnor.
Debatten om beskattningen av menstruationsprodukter har lyfts fram i allt fler länder och visar på behovet av att se över hur dessa produkter värderas och beskattas. Det handlar om att säkerställa jämställdhet och erkänna kvinnors hälsa och välbefinnande som en prioritet i samhället.