Förra hösten skapade en norsk dokumentär stor uppmärksamhet kring den odlade laxens miljögifter. I ”Er fisk sundt?” framkom att odlad lax från Norge innehåller skrämmande höga halter av olika farliga kemikalier. Efter att ha sett dokumentären vill många aldrig mer äta odlad lax.
Problemet är att fodret som används i laxodlingarna innehåller fisk från Östersjön, ett av världens mest förorenade hav. Här finns höga nivåer av giftiga ämnen som dioxiner och PCB-föreningar. Dessa ämnen är inte bara cancerframkallande och hormonpåverkande, utan de ansamlas också i fettvävnaden hos både fisk och människor. Och lax, som är en fet fisk, blir därmed en särskilt effektiv bärare av dessa gifter.
Den konventionellt odlade laxen innehåller dessutom betydligt mer fett än vild lax – upp till 34% jämfört med 5-7%. Så den odlade laxen verkar vara en riktigt dålig idé ur hälsosynpunkt.
Men vad gäller då den KRAV-märkta odlade laxen?
Låt oss prata om skillnaden mellan KRAV-märkt odlad lax och konventionellt odlad lax. Den största skillnaden ligger i fodret som de får.
För den KRAV-märkta laxen används ekologiskt och hållbart foder. Det består av ekologiska vegetabilier, fiskrens och annan fisk som inte används för mänsklig konsumtion. Fisken och fiskrenset i fodret kommer inte från Östersjön, utan från fabriker i Norge och Skottland som fiskar i de norska och skotska farvattnen.
Till skillnad från det konventionella fodret, får det KRAV-certifierade fodret inte innehålla några genetiskt modifierade organismer (GMO), kemiska färgämnen eller andra konstgjorda tillsatser. Istället används naturliga tillsatser som vitaminer, mineraler, antioxidanter och färgämnen som är så nära sin naturliga form som möjligt.
Istället består fodret till KRAV-lax till hälften av restprodukter från fiskhanteringen, som fiskrens och kasserad fisk. Denna högre andel av fiskrens och kasserad fisk gör att fettsyresammansättningen, med mer omega 3 och mindre omega 6, blir bättre i ekologiskt odlad lax jämfört med konventionell lax. I den konventionella foderindustrin utgör nämligen vegetabiliska proteiner upp till 70% av fodret, medan endast 30% kommer från fiskrester.
Så i stora drag kan man säga att den största skillnaden ligger i foderkvaliteten – KRAV-laxen får ett mer hållbart, ekologiskt och naturligt foder jämfört med den konventionellt odlade laxen. Detta är en viktig skillnad som ger den KRAV-märkta laxen en tydlig fördel ur miljö- och hållbarhetssynpunkt. Denna fokus på att optimera fodret genom att använda förnyelsebara och hållbara råvaror är en av de viktiga anledningarna till att KRAV-odlad fisk har en bättre fettsyreprofil och näringsvärde än konventionellt odlad fisk.
Hur hanteras kemikalier och lax
Laxodlare på KRAV-certifierade gårdar använder sig ofta av en naturlig metod för att hålla laxlusen i schack – läppfiskar. Dessa fiskar äter nämligen de parasitiska laxlössen direkt från laxens kropp, vilket är en miljövänlig och kemikaliefri lösning.
KRAV:s principer kring läkemedel betonar vikten av förebyggande arbete för att hålla djuren friska. Om en sjukdom ändå skulle uppstå, så ska djuret behandlas. Men all behandling måste dokumenteras noggrant, och om djuret behöver för mycket mediciner kan hela produktionen till slut underkännas. Målet är att minimera läkemedelsanvändningen och begränsa utsläppen till naturen.
En annan skillnad är tätheteten i odlingskassarna. I ekologisk laxodling får det maximalt vara 10 kilo biomassa per kubikmeter vatten, jämfört med 25 kilo i konventionell produktion. Denna lägre täthet ger laxen bättre levnadsförhållanden.
Sammantaget är KRAV-märkt lax alltså att föredra ur både miljö- och hälsosynpunkt. De striktare reglerna ger en lax som är bättre för såväl den yttre miljön som för konsumenternas välbefinnande.
Det bör tilläggas att det finns en stark kritik till all fiskodling, även kravmärkt
Det ska dock nämnas att Naturskyddsföreningen generellt är kritiska till all fiskodling, då de menar att läckage av näringsämnen skadar den lokala vattenmiljön. Dessutom kan laxlusen sprida sig till de vilda laxpopulationerna, vilket också är en källa till oro.
En ekologisk märkning garanterar inte nödvändigtvis att en produkt är helt problemfri ur miljösynpunkt. Snarare indikerar den att produkten är den mest miljövänliga alternativet inom sin kategori.
Världsnaturfonden (WWF) har valt att rödlista odlad lax och rekommenderar att man är försiktig med lax från Östersjön och Nordeuropa. Däremot ger de grönt ljus för KRAV-certifierad odlad lax. Vild lax har även den fått rödlistestatus hos WWF och bör därför undvikas helt, då den kommer från överfiskade bestånd. Många dagligvarukedjor, som Coop, säljer inte alls vild lax av just den anledningen.
WWF:s kategorisering av olika laxprodukter är baserad på omfattande miljöhänsyn. Budskapet är tydligt – när det kommer till lax, är det KRAV-märkt odlad lax som är det mest miljövänliga alternativet. Men, att man överlag bör vara försiktig med lax i dagsläget och helst undvika det helt.