Desinformation om miljöfrågor, särskilt klimatförändringar, är ett av de största hindren för att hantera den globala miljökrisen. Denna missvisande information har historiskt sett spritts av olika aktörer, framför allt stora företag inom fossila bränslen och andra industrier som är ekonomiskt beroende av en ohållbar nyttjande av naturresurser. Låt oss titta närmare på detta fenomen:
Vem sprider desinformation?
Desinformationen kommer ofta från en kombination av följande aktörer:
- Fossilbränsleindustrin
- Olje-, kol- och gasbolag har varit några av de främsta drivkrafterna bakom desinformation kring klimatförändringar. Det finns flera företag som i decennier finansierat forskare och lobbygrupper för att så tvivel om klimatvetenskapen. Syftet har varit att skydda sina verksamheter och ekonomiska intressen.
- Tankesmedjor och lobbygrupper Det finns flera organisationer som får ekonomiskt stöd från fossila bränsleföretag för att sprida budskap som ifrågasätter klimatförändringar eller förespråkar minimala åtgärder. Dessa tankesmedjor har haft stor inverkan på den offentliga debatten.
- Politiska aktörer och konservativa grupper Vissa politiska partier, främst konservativa, har aktivt spridit klimatförnekelse eller nedtonat allvaret i miljöfrågor. Detta har ofta skett i nära samarbete med företag inom fossila bränslen och deras lobbygrupper. Tyvärr har vissa företag och politiska grupper motarbetat nödvändiga klimatåtgärder och utnyttjat politiska donationer från industrin för sina egna syften. Detta mönster ser vi tyvärr i många av världens länder.
- Nyhetskanalers påverkan Särskilt konservativa nyhetskanaler har upprepade gånger spridit klimatförnekande budskap och kritiserat klimataktivister. Hur ofta har du läst kritik om Greta Thunberg? I media drar man fördel av att klimataktivister, de kan med enkelhet utmålas som svarte petter. Då riktas inte fokus mot de aktörer som aktivt förstör vår miljö. Det är egentligen de stora aktörerna som tjänar multum på miljöförstörelse som borde utmålas som svarte petter, men det komplexa är att de med makt har större påverkan och har möjlighet att välja vem som utmålas som boven i media. Desinformation kan också spridas snabbt och utan granskning via sociala medier, där falsk eller vilseledande information kan få stor spridning.
Varför sprids då denna desinformation?
Det finns flera anledningar. Företag som är beroende av fossila bränslen har mycket att förlora om världen övergår till renare energikällor. Att erkänna klimatförändringarna som ett akut problem skulle kräva stora kostnader för omställning och riskera deras vinster. Genom att skapa tvivel och förvirring kan de fördröja nödvändiga regleringar och fortsätta sin verksamhet utan större hinder.
Företag inom fossila bränslen och andra resursintensiva industrier gynnas också av att status quo bevaras. De vill undvika regleringar som skulle kräva investeringar i miljövänliga teknologier eller förändringar i produktionsprocesser. Desinformation hjälper dem att hålla tillbaka den lagstiftning och de regleringar som skulle tvinga dem till kostsamma förändringar.
Pro-business
Vissa politiker och grupper kan sprida falsk information för att försvara en ”pro-business”-agenda och tillfredsställa sina finansiärer inom industrin. För vissa ideologiska kretsar är klimatfrågan kopplad till grundläggande övertygelser. Många konservativa och libertarianska grupperingar uppfattar miljöregleringar som ett hot mot personlig frihet och marknadsekonomi. De motsätter sig statlig inblandning i ekonomin och ser klimatfrågan som en förevändning för att öka statens inflytande. Denna åsiktsskillnad gör klimatdebatten polariserad och svårlöst, då vissa inte vill begränsa den ekonomiska friheten eller minska statens kontroll över energisektorn.
Hur sprids desinformation?
Desinformation om miljöfrågor sprids genom en rad olika kanaler och metoder. Vissa företag och tankesmedjor har finansierat ”forskare” för att skapa förvirring kring klimatförändringarna. De låter producera rapporter som förnekar riskerna med koldioxidutsläpp eller hävdar att klimatförändringar är en naturlig process som människan inte påverkar. Dessa tveksamma studier presenteras ofta som trovärdiga, trots att de saknar vetenskapligt stöd.
Företag och lobbygrupper använder sig även av strategiska PR-kampanjer för att påverka den allmänna opinionen. De anlitar PR-firmor som framställer miljöregleringar som skadliga för ekonomin och arbetsmarknaden. Dessutom utnyttjar de mediekanaler och sociala medier för att så tvivel om klimatvetenskapen.
På sociala plattformar som Facebook och Twitter sprids denna desinformation snabbt och effektivt. Algoritmerna favoriserar ofta innehåll som är polariserande eller kontroversiellt, vilket gör att falsk information når en stor publik. Det rör sig både om direkt vilseledande innehåll och missvisande återgivningar av vetenskapliga rapporter.
Politisk polarisering
Klimatfrågan har även blivit en del av den politiska polariseringen, särskilt i länder som USA. Vissa politiska partier och ledare har aktivt motarbetat åtgärder mot klimatförändringar genom att hänvisa till desinformation eller underblåsa folks oro för ekonomiska konsekvenser.
Det verkar som att miljö- och klimatfrågor har blivit allt mer politiserade snarare än att betraktas som vetenskapliga och etiska frågor. Flera grupper drar nytta av att skapa förvirring och tvivel kring dessa frågor:
Företag inom fossila bränslen fortsätter att dra stora vinster samtidigt som de fördröjer åtgärder för att minska koldioxidutsläpp. Politiker och partier som får finansiering från den här industrin främjar i gengäld deras intressen för att säkra fortsatt ekonomiskt och politiskt stöd. Konservativa rörelser och förespråkare för fri marknad ser miljöåtgärder som ett hot mot ekonomisk frihet och kapitalism, så de använder desinformation för att motverka sådana åtgärder.
Det är en medveten strategi från starka ekonomiska och politiska intressen att sprida vilseledande information och skapa tvivel kring miljö- och klimatfrågor. Detta gör att nödvändiga klimatåtgärder tyvärr försenas eller hindras.